Kan man inte träna själv

får man träna andra. Eftersom jag fortfarande hostar av och till (och dessutom drabbats av svår latmask) tyckte jag att det var läge att ta det lugnt med mig själv. Latmasken höll med.

Istället tog jag cykeln bort i skogen och lade ett spår till Blondinen. Det regnade när jag lade spåret och det regnade när vi promenderade dit. Dessutom regnade det när min duktiga Blondin spårade och, tro det eller ej, det regnade faktiskt när vi gick hem också! Icke desto mindre gick Blondinen som en klocka, det var i stort sett bara för mig att sträcka upp handen och plocka när jag passerade snitslarna som jag hängt upp när jag lade spåret. Alla pinnar jag lagt ut hittade hon också och kom skuttande tillbaka med – BaconOst is da shit, säger hon och gör vad som helst för några slickar från tuben.

Söndag kom med betydligt bättre väder så naturligtvis blev det spår då också, lite kortare bara. Lördagens spår var 800 m ungefär (och nog ett av de längsta Blondinen gått) så på söndagen nöjde vi oss med 550 m. Inte heller det var något problem och igen fick vi alla våra pinnar med oss hem.

Nöjda med helgen var vi bägge två – mycket frisk luft, många pinnar och mycket skoj!

Förkylningstider

Åkte till Réunion. Åkte ensam men kom fram ett dygn senare i sällskap men en eländig förkylning. Lagom till kundbesöket rann näsan ohejdat och jag kände mig riktigt ofräsch och eländig. På kvällen blev det omedelbart sänggående (trots det förmodligen finaste hotell jag någonsin bott på).

Rummet och frukost”matsalen”

Dag två ägnades och sight-seeing – en fantastiskt vacker ö. Vi tittade på både vulkan och vattenfall i tropisk regnskog men jag hängde knappt ihop, var ju så förkyld!

Dag tre fick jag i alla fall en halv dag på stranden, så oerhört vackert och knappt något folk. Vilade mig under ett parasoll men jag var ju ändå tvungen att bada, det är ju inte var dag jag får chansen att bada i Indiska Oceanen och det lär förmodligen dröja till nästa gång.

Sammanfattningsvis hade det förmodligen varit en helt underbar resa om 1) jag varit frisk och 2) jag hade kunnat stanna (mycket) längre.

Efter två dygn åkte jag så hem igen, igen ett dygns resa (men bekvämare säte) och hem kom jag med förkylningen i behåll. Nu, nästan två veckor efter injuknandet, känner jag att jag äntligen är på banan igen så på måndag blir det förhoppningsvis elcykel till jobbet!

Incheckad och redo

Är på väg ut i världen, ska till Reunion ett par dagar för jobbet. För den som kanske inte har full koll på alla småöar i Indiska Oceanen, så är Reunion en liten flugskit (4 x 6 mil ungefär) öster om Mauritius. Ön är ett franskt departement  och en del av själva Frankrike  (och därmed  också EU) men ligger alltså utanför södra Afrika! Tar mig knappt ett dygn att ta mig dit, stannar i 2 dygn, och så åker jag hem igen.

Bästa med den här resan (förutom de trevliga människor jag säkert får träffa) är temperaturen – sisådär 29 grader ska det visst vara. Mumma för en stackars svensk med en dålig sommar bakom sig! Har packat bikini såklart! 

Ny cykel igen!

Idag kom hon, den nya fina cykeln. PostNord överträffade sig själva och fick hit den på en vecka (och han som levererade muttrade tydligen något om att han aldrig ville se oss igen, cyklar är tydligen inga önskepaket att leverera).

Nya cykeln till vänster och gamla till höger. Bägge direkt från ankomstlådan. Den här gången hade den som packade gått bananas i lådan med förpackningsmaterial och jag bugar och tackar.

En cm mindre storlek på cykeln och skillnaden är himmelsvid, förmodligen också beroende på att det inte finns någon styrstång. Den här vill jag behålla och förhoppningsvis hinner jag provcykla i morgon. Sedan får hon stå och vila en vecka eftersom jag ska ut och resa. Räknar med premiärtur till jobbet någon av de första dagarna i oktober.

Avklädd och monterad – det här blir bra!

 

 

 

Möbelkommers

Vi har blivit möbelförmedlare, Mannen och jag. Röjer och röjer och röjer i föräldrarnas hus som nu sålts och alltså måste tömmas. Tömmas helt och hållet alltså, vartenda skrymsle och varenda vrå skall vara tömd om två veckor. Det betyder att vårt hus numera ser ut som ett bättre pryllager – det finns ju (inte så få) saker som jag absolut inte vill skiljas och dessa saker ligger nu i högar här hemma. Behöver rensa…

Allt vi inte vill (eller rimligen inte kan) ta hem själva, systern och jag, säljer eller slänger vi. Svågern har visat sig ha en oväntad talang för Blocket-försäljning och Mannen och jag låser upp och lämnar ut – teamwork på hög nivå! Några stora pengar blir det dessvärre inte, vill man bli av med grejor snabbt får man sälja billigt, men det känns ändå bra att sakerna kommer till människor som förhoppningsvis uppskattar dem även om det är sorgligt att se mammas och pappas fina hem skingras.

Ingenting är för evigt, lev livet medan du möjlighet och vänta inte till imorgon – när du minst anar kommer det någon som säljer soffan du sitter i!

Uppdatering – bästa supporten!

Inte nog med att de har fantastiskt trevliga människor på Cykelkrafts support, de jobbar tydligen dygnet runt också. Jag skickade mitt mail strax före kl 21 och fick svar inom en timma! Dessutom inte bara matchade de konkurrentens pris – de sänkte en hundring till!

Undrar om jag kan köpa en ytterligare en cykel, bara för att de är så trevliga på supporten?

PostNord kom minsann

Igår hade vi goda vänner (vår lilla LEK-förening) här för sedvanlig tisdagsaktivitet och då diskuterade vi förstås mitt problem med det synnerligen skrymmande paketet i hallen. Min ordentliga väninna halade förstås omedelbart fram ett telefonnummer till PostNords kundtjänst och idag ringde jag. Inga problem alls, den vänliga damen bokade omedelbart upphämtning inom några timmar och när jag kom hem var cykeln hämtad. Hade jag bara fattat att det var jag som skulle ringa och boka upphämtningen hade de nog hämtat redan i måndags…

Med paketet ur vägen har jag nu beställt ny cykel i något mindre format och hoppas den kommer på rekordtid – vill ju gärna hinna med premiärrundan innan vintern kommer. Passade också på att försöka pruta lite på priset – Cykelkraft har prisgaranti enligt webb-sidan och jag råkade hitta cykeln några hundralappar billigare på ett annat ställe. Ville ändå köpa där jag fick så fantastiskt fint bemötande när jag ville returnera den andra men skickade en fråga på mail. Skall bli intressant att se om de lever upp till sin prisgaranti och matchar konkurrentens pris.

Fortsättning följer.

Köpte en cykel

Irriterad som jag är på Västtrafik beställde jag en elcykel för en dryg månad sedan och sedan dess har jag väntat otåligt på underverket. Möjligen kanske vän av ordning skulle kunna invända att det kommer att ta längre tid att elcykla till jobbet än att vänta på hur många inställda tåg som helst men nu är det principen det gäller – Västtrafik är både dyrt och dåligt och jag vill helt enkelt inte ge dem mina pengar. Alltså beställde jag en elcykel. Och sedan väntade jag. Och när jag väntat väntade jag lite till för cykeln åkte med PostNord till Stockholm och där var det tydligen fint för där stannade den i en vecka. Men så, i torsdags, kom den! Ett jättepaket stod i hallen när jag kom hem!

Blondinen vaktade så inga tjuvar kom åt

Givetvis kunde jag inte tåla mig, jag rev och slet (nä, jag öppnade försiktigt med hjälp av sax och kniv) och fick fram den nya fina cykeln, sååå snygg!

Ja, ni ser ju själva – även med kläder på är det en riktig snygging!

Vi klädde av och skruvade och vred och kom fram till att – den var för stor… Killen på Cykelkraft var dock snäll och hjälpsam och jag fick en returfraktsedel på mail (och returen var dessutom gratis). Så nu står det ett stort paket i hallen igen och vi väntar på att PostNord ska komma och hämta. Sedan beställer jag en ny, en lite mindre. Fortsättning följer alltså – bara PostNord kommer och hämtar.

Hösten kommer

Semestern tog slut och jag med den. Någon sommar blev det just inte denna gång, temperaturmässigt var det tydligen den sämsta sommaren på 155 år enligt vanligtvis underrättad dagstidning. Möjligen kan jag trösta mig med att jag inte missade något vackert sommarväder, det var snarare det som missade mig. Jo, det är klart, visst har det varit några vackra dagar men aldrig någon sammanhängande period, det har mest varit halvdåligt. Tar nya tag och satsar på nästa år, då måste det ju bli bättre!

Sedan i våras har vi tillbringat en hel del tid med att röja och städa i pappas hus, helt otroligt hur mycket prylar det fanns i skåp och lådor. Trädgården var inte heller att leka med, den hade mest fått växa som det ville de senaste åren och, även om vi i alla fall klippt gräset med jämna mellanrum, så fanns det mycket att göra! Mest gjorde nog mina systrar (de är ju både yngre och mer energiska) och nu, äntligen, är huset sålt. Så väldigt skönt men också så väldigt hemskt – jag var inte riktigt beredd på att jag skulle bli så ledsen. Inte så att jag ville ha huset och inte heller så att jag ville tvinga någon av syskonen att ta över men helt främmande människor i mammas och pappas hus? Det känns ändå i hjärtat…

Träning då? Jo, den har mest lyst med sin frånvaro – några korta och väldigt långsamma joggingrundor har det blivit och två gånger har jag simmat. Två! Två gånger när jag har sjön precis utanför dörren på sommarstället! Skyller på vädret, det har verkligen inte inbjudit till simning. Första gången simmade jag utan våtdräkt (normalt sett mycket skönare) och sedan frös jag så jag skakade hela kvällen, borde nog satt på bastun. I fredags grävde jag så fram våtdräkten och det var betydligt mer njutbart. Kanske kan jag ändå få till någon gång till innan isen lägger sig?

 

Blogga – ett ego-projekt?

Hur det nu än är så är det ju roligt att föreställa sig att just DU (och några till) sitter någonstans och väntar på ett blogg-inlägg från just mig. Egot vill gärna att det ska vara så, alla vill vi ju tro att vi är viktiga och att givetvis anser egot att det är viktigt att just hen får ta plats i cyber-rymden och fylla densamma med illa genomtänkt svammel. Så här är jag igen!

Sommaren har varit bra – har skaffat mig (oss) en ny hobby. På annat sätt kan man ju knappast beskriva den mängd besök som vi avlagt på tippen – oräkneliga kärror har körts från pappas hus för nu ska det säljas och många års samlingar behövde rensas! Av bara farten körde vi ett par kärror hemifrån också!

Just den här kärran kördes iofs från landet.

Tre veckors semester har jag haft och det återstår fortfarande en dag – en enda stackars dag av den sommar som aldrig riktigt kom. Nu gör det inte så mycket, man jobbar bättre om det inte är för varmt men visst hade det varit skönt men några grader värme till. Liiite varmare i sjön hade inte skadat, kanske hade jag fått till mer än ett simpass då. Å andra sidan har jag ändå haft det skönt – första veckan mest röjning i pappas hus (en trädgård som fått växa som den vill i flera år behöver ju röjas!) men de två senaste har jag mest vilat (och kört till tippen några gånger förstås).

Idag är sista augusti-dagen och imorgon är det september – hösten kommer och med den vardagsliv igen. Kör igång redan på lördag med spårkurs med Blondinen (vi blir tydligen aldrig fullärda?) och så ska jag försöka ta tillbaka mitt tränings-liv – inte bara inomhus-yoga utan också några joggar har jag tänkt. Kanske fungerar det, kanske inte – hursomhelst har egot tänkt uppdatera här.